Varje andetag vi tar
Ett steg närmare till döden
Och månen är blek
Och vi kanske skulle ha sett någonting
Men vi har inte sett någonting än
Och kanske det var en dröm
Eller kanske det hände
När jag stod här
Väntande för ett tecken
För mig att gå
Men jag ger upp så lätt
Och jag ger upp för snabbt
Jag jagar det förflutna
Och mina vänner tröttnar
Av allt skiten som jag gör
De säger "Varför älskar du de
Som gör dig till en dåre?
Varför låtar du de utnyttja dig?
Du borde ha gått
När du valde att stanna kvar"
Nu känner jag mig så långt ifrån
Personen som jag en gång i tiden var
Fast vår kärlek var ingen kärlek
Man kan säga så många saker till sig själv
Och inget behöver att vara sant
Vaknade du igår natt
Våt av dina gamla tårar och svett
Nej, det är inte alltid lätt
Man blir vilse från att räkna åren
Sedan man senast kände sig att man var hemma
Sedan man senast kände sig att man var hemma
Sedan man senast kände sig att man var hemma
Åh, jag trodde att du var hemma