Skuggor faller och jag har varit här hela dagen
Det är för varmt att sova och tiden rinner bort
Det känns som min själ har blivit stål
Jag har fortfarande ärren som solen inte lät mig läka
Det finns inte ens plats nog att vara någonstans
Det är inte mörkt än, men det börjar bli det
Mitt mänsklighetssinne håller på att försvinna
Bakom varje vacker ting finns det någon sorts ont
Hon skrev mig ett brev och hon skrev det så snällt
Hon skrev det som fanns i hennes sinne
Jag ser bara inte varför jag borde ens bry mig
Det är inte mörkt än, men det börjar bli det
Jag har varit i London, och jag har varit i glada Paris
Jag följde floden och kom till sjön
Jag har varit ner till botten av en strömvirvel av lögner
Jag letar inte efter någonting i någons ögon
Ibland är min plåga mer än jag kan ta
Det är inte mörk än, men det börjar bli det
Jag föddes här jag ska dö här, emot min vilja
Jag vet att det ser ut som jag rör på mig, men jag står stilla
Varje nerv i min kropp är så naken och stel
Jag kommer inte ens ihåg vad det var jag kom hit för att komma bort ifrån
Jag hör inte ens viskningen av en bön
Det är inte mörkt än, men det börjar bli det