Mina ögon kliar min näsa rinner
o min strupe känns som efter en utekväll i yttre rymden
som att syret i luften vill mej illa
ja det e helt tydligt ändå osynligt inte minst förvirrat
kan det vatt nått jag nudda vid
kan det vatt nån jag stod brevid
kan det va ett år på hög volym
kan det va nån form av udda kryp
doktorn gav mej ingen förklaring bara nån typ av medicin
han sa min vän jag har ingen aning du verkar ha fått nån allergi
e det mot katastrofer e det mot skam o statistik
e de mot kattungar eller fullmånar mot allmän hysteri
e de mot pessimism eller pissoarer eller stereotyper eller liberaler
eller genmodifierade tomater mot stora städer med för trånga gator
om jag slutar med laktos lägger mej vid elva
om jag alltid håller dörren för dom som inte kan själva
o lovar att aldrig ställa upp i en melodifestival
han sa du kommer helt klart bli bättre men du kommer aldrig bli bra
så ja symptomen står i prydlig rad
medicinen gör mej bara svag
ännu en sak vi inte klarar av
de så mkt vi inte tål minsta lilla blir katastrof
nu står jag här med darrande hand
o letar efter svar som om dom fanns nånstans
va de då som sjukdomen den såg sin chans
eller va de bara för jag saknar tolerans, för jag saknar tolerans
hur mycket klarar vi -allting
hur mycket tål vi -noll
hur mycket klarar vi -allting
hur mycket tål vi -noll
hur mycket klarar vi -allting
hur mycket tål vi –noll
vi tål noll. vi tål noll.
doktorn, vi bor i världens renaste land
ändå är jag så intolerant att jag tillochmed blir sjuk utav damm
o jag föddes i en stad med så sansad volym
tillomed musik från en passerande bil tvingar mej att ta en massa bricanyl
tänk om det e dej jag inte tål
fan att det e mej det e fel på
tänk om våran himmel va helt blå
istället har den färg som ett elskåp
den där damen häromdagen som bad om pengar på tuben
o dom tefatsstora utslagen huden fick på minuter
kan det vara hemmahos reportage
kan de vara för mycket snabbmat
kan de vara skandalrubriker mandatpolitiken hot från klimat
ja vet inte hur det ska botas
ja intoleransen i Europa
men ett liv slösas fort tacka fan för mitt högkostnadskort
hur fan ska jag hålla emot när jag inte ens kan hålla mitt ord
så snälla doktorn finns det något starkare du kan ge
för just nu känns det som jag tittar men att jag aldrig ser
du vet symptomen står i prydlig rad
medicinen gör mej bara svag
ännu en sak vi inte klarar av
de så mkt vi inte tål minsta lilla blir katastrof
nu står jag här med darrande hand
o letar efter svar som om dom fanns nånstans
va de då som sjukdomen den såg sin chans
eller va de bara för jag saknar tolerans för jag saknar tolerans
hur mycket klarar vi -allting
hur mycket tål vi -noll
hur mycket klarar vi -allting
hur mycket tål vi –noll
hur mycket klarar vi -allting
hur mycket tål vi –noll
vi tål noll. vi tål noll.
o vi klättrar på väggarna o vi tål inte klotter på väggarna
domarn sa håll dom på bänkarna istället slåss vi på läktarna
fyllde för små skor o dom klämmer tänk om fördomarna stämmer
hur ska jag kunna bli frisk om doktorn behöver mer pengar
o vi bara klaschar som lila o rött
o världen kraschar som nåt inuti den har dött
så ge mej mod att tåla doktorn ge mej mod att tåla
ja sa ge mej mod att tåla doktorn ge mej mod att tåla