Dagen går, natten går.
Åren går, trots det slår hjärtat alltjämt för dig.
Jag kan väl aldrig glömma dig.
Gatorna (är) fylla av människor, gåtor
men jag trasslar mig aldrig in i dem.
Såsom ska jag alltid stanna vid dig.
Du är, för mig, det mysteriet
som jag löser, det beroendeframkallande pusslet.
Älskling, berätta till. Vem är du där
vart andra har inte tillträdet?
Den som spjälkas först bakom väggen.
Älskling, berätta till. Vem är du där?
Du drar mig såsom en magnet till dig.
Jag förlåter alldeles allt
och kan väl aldrig förbigå dig.
När jag ser dig, avstannar andan,
lyfter fingret mot dig, vänder sig och frågar:
Vad måste man ännu lyfta upp till ljuset?
Du är, för mig, det mysteriet,
det ändlös aventyret, det vilde välrdshavet.
Älskling, berätta till. Vem är du där
var andra har aldrig besökt?
Var dina gränser slutar inte vid din hud.
Älskling, berätta till. Vem är du där?
När jag ser dig, avstannar andan,
lyfter fingret mot dig,
vänder sig och frågar:
Vad är den orsaken?
Vad är den orsaken?
Vad letar jag efter dig?
frågar den.
Varför är du, för mig, det mysteriet
vart jag felar och förbrukar alla mina nycklar?
Älskling, berätta till. Vem är du där
vart andra inte kommer med dig?
Vart ska du gå när det gör ont i dig för mycket?
Älskling, berätta till. Vem är du där?