Ni mörkedjur som gömmer er och kallas skrymt och skrott
ni som har tagit solen och gjort allting kallt och grått,
jag är förfarligt ensam, jag är trot i mina ben
och längtar mig fördärvad efter dalens gröna trän,
jag minns min blå veranda och vågorna på sjön
och jag vill inte leva i den hemska vita snön!
(När min sol kommer fram och tittar på er ska ni få se hur fåniga ni är!)
Då bor jag i en solros
ocg ligger på magen i varm sand
Och fönstret star öppet hela dagen
mot trädgård och humlor
och knallblå himmel
med min egen,
apelsingula sol!