Jag föstes in på en krog,
jag trycktes ned på en stol,
och någon tände lamporna.
Jag sprätte till som en fisk,
jag fick slå i mej en whisky
för att samla tankarna.
För på den ljusa estraden
var det rena paraden
av ett sällsamt galleri.
Ja, det var idel bekanta
från gamla tider som runnit förbi.
Där vid pianot satt Rita,
jag fikk se Juanita
stämma elgitarrerna.
Evelina tog basen,
Uffe Brännare gav sej
på dom blanka trummorna.
Och sedan samlades kören:
Där stod tre musketörer
och den likbleka Julie.
Johnny Boy räkna' in,
och sen sjöng dom sin gräsliga melodi:
"Vi är odödliga, alla odödliga!
Du har skapat oss, tack lille vän!
Vi blir äldre än du, mycket äldre än du!
Det man gör överlever än själv.
När jag gick hemåt i natten
var jag lite i hatten
så jag tänkte alldeles klart:
Dom har ju fullständight rätt,
det kan va värt lite svett
att prestera nånting bra.
För trots allt har man et val;
Man kan va fast eller hal,
man kan va ärlig eller falsk.
För en dag är det för sent
då får andra bedöma dom sidor man haft.
För vi är odödliga, alla odödliga.
Alla finns vi en minnenas kväll.
Och den blir äldre än vi, mycket äldre än vi;
Det man gör överlever en själv.