Jag har en man på min säng,
Jack Nicholson är tatuerad i hans axeln.
Han ligger naken och sover
och jag funderar vem helvete dom där är.
Åtminstone inte den sagans prins
den som jag blir eldigt kär i.
Så stiger jag upp i all tysthet
och klär mig i trappuppgång.
Jag tar ett bord på café
rygg mot porten.
Jag verkligen känner inte
någon som helst stolthet av mig själv.
Morsa ringer för att berätta
hur trevligt skulle det vara om jag besökte ibland.
Men hon skulle bara sjunga på den samma versen.
Den har hörts många gånger före.
Den går så här:
Milla hej du måste förändra dig,
det fattas en riktning från ditt liv.
Du alltid griper i den kortaste stickan,
det leder ingenstans.
Du är inte längre någon flicka.
Du måste göra någonting förnuftigt
och sluta dina barnsliga lekar.
Det finns en tavla på cafés väggen;
ett gammalt foto, svartvitt.
På blåsig stranden håller
en kvinna fast sin hatt leende.
Hon har doppat tår i sanden
och ser på lilla pojkens bestyr.
Pojken har hittat musslas skal
som han lyssnar på allvarsamt.
Telefons ljud
drar mig tillbaks i vardagen.
Heli vill veta
vart försvann jag förra natten.
Och jag svarar fast jag vet att
jag ska hamna mitt i virvelstormcenter.
För jag vet på pricken
vilka ord ska Heli välja.
Hon säger så här:
Milla hej du måste förändra dig,
det fattas en riktning från ditt liv.
Du alltid griper i den kortaste stickan,
det leder ingenstans.
Du är inte längre någon flicka.
Du måste göra någonting förnuftigt
och sluta dina barnsliga lekar.
Milla hej du måste förändra dig,
det fattas en riktning från ditt liv.
Du alltid griper i den kortaste stickan,
det leder ingenstans.
Du är inte längre någon flicka.
Du måste göra någonting förnuftigt
och sluta dina barnsliga lekar.
Sluta.
Dina lekar.