Men går jag över ängarna

Men går jag över ängarna,

där himmelen är vid,

då sägen mej

ty händerna är tomma,

då sägen mej, I skörderskor i skördeandens tid:

vem ger mej

sitt hjärta som en blomma?

Vem ger mej sitt hjärta

som en glädje och en tröst,

som en doft som ville

leka mej om kinden,

att jag på mina stigar

mot förgängelse och höst

inte räds för den yttersta grinden.