Med många kulörta lyktor
jag gick mej i världen ut.
De slocknade – ljudlöst och oförmärkt,
och så tog det vackra slut.
Jag stannade, högst förlägen
– allt hade ju mist sin glans!
Men nu har jag gått på vägen,
som kommer från Ingenstans
och ringlar till Ingenstädes
i många de långa år
förutan kulörta lyktor.
Det är ganska svårt – men det går.