Maten var bra i mitt fattighus
men jag grubblade så på guds båda ljus.
Det stora lyste i dagen klar:
det tyckte jag ganska bakvänt var.
Det lilla lyste i nattens djup
kring dolda klyftor och glömda stup.
Envar som vilse i skogen gick
så mycken hjälp av det ljuset fick.
Och de som reste på stormigt hav
fick även lisa och hugn därav.
Så vilsamt var det och anspråkslöst
och milt mot allt som var undanföst.
Det lilla ljuset var månens ljus,
det talte jag till i mit fattighus.
Det talte jag till i min ensamhet
medan vindarna drog över myr och vret.
Och vad störde det mej om jag ej fick svar
när mitt tarvliga rum som försilvrat var,
som försilvrat var !