Mando Diao - Säv säv susa

Säv, säv, susa,

våg, våg, slå,

O säj mig, säj var Ingalill

den unga skulle gå?

Hon skrek som en vingskjuten and, när hon sjönk i sjön,

det var när sista vår stod grön.

Vi var henne gramse vid Östanålid,

det tog hon sig så illa vid.

Vi var henne gramse för gods och gull

och för hennes unga kärleks skull.

Vi stack en ögonsten med tagg,

vi kastade smuts i en liljas dagg.

Så sjung, o sjung en sorgsång,

Ni sorgsna vågor små,

Säv säv susa,

våg våg slå!