Sadla din håg och låt den rida och ränna
Med blinda ögon skall du vägen finna
Djupt drar du andan in - låt tankar svinna
Släpp långsamt andan fri - att i vinden rida
Sländan spinner - tvinnar tankar, snurrar synen
Sejdsången lockar hågen ur tvingande tröja
Ut genom dörren, genom spindelvävens slöja
Bär du barfota ut den tunga bördan
Ute i ditt inre, väntar en stig så brant
Nio mör stå där uppe på Läkehöjdens kant
Vid första platsen där stigarna mötas, bidar du
Lägg ifrån dig kläder, allt du må äga
Dit du är på väg, äro de ej till nytta
Bördan lättar, men framför vänta tyngre vägar
Vid andra platsen där stigarna mötas, bidar du
Lägg ifrån dig tiden, de tankar som tära
Dit du är på väg, äro de ej till nytta
Bördan lättar, men framför vänta tyngre vägar
Vid tredje platsen där stigarna mötas, bidar du
Lägg ifrån dig rädslan, lägg masken ned
Dit du är på väg, äro de ej till nytta
Bördan lättar, men framför vänta tyngre steg
Naken där på höjden, känner berget dig
Nordanvinden tilltar av örnens vingar
Kvinnoskuggor dansa och fara runtikring
Läsa runor över dig medan de sig svinga
Sjukdom och sår
i märg och ben
i kött och blod
i kropp och skinn,
ut i väder och vindar
skola ni försvinna!
Jag manar dig in i berget blå
som varken sol eller måne skina på
Jag manar dig till skogen där ingen bor
och till den sjö där ingen ror
Djupt under jordsatt sten
bortom alla men
Att i älven rinna
och på havet skvalpa
Ut i väder och vindar
skall du försvinna!
Varken sol eller måne
skina på dig
Sjunk i den sjö
där ingen ror
Att i älven rinna
och på havet skvalpa
Läkedomsberget står här alltid
till tröst för sjuk och sårad
De som berget bestiga
Läkas från livslång sjukdom
Lämna kvar den på Läkedomsberget
högt där alla åar små
dra sig norrut och ned därpå
Bärgar den som berget mäktar