Flickan såg på bron hur svart
vattnet var där nere någonstans.
Mamman frågade: Varför skriver och sysslar hon med dikter?
Flickan är väl förvirrad i huvudet sitt
Flickan grät en stund och kastade blicken tillbaka
Stadens suckande klingades vilt
Vem skulle känna detta land som sitt eget?
Vattnet var svart, liksom tiden då
Och vattnet var svart
Mamman gick i svarta kläderna
Och på kaffe var prästen bjuden också
Och pappan var berusad
Hur annars då
Någon bar blommor till tamburen
Några åker till månen och andra till Sverige
Några bara har en minre lön
Pappan åkte för fem år sedan till Sverige
Mamman var olycklig redan då
Jag satte ett skydd av kartong till fönstret
Så att det åtminstone någonstans skulle kännas varmt
På radion sjöng man "Gud vare tack och lov"
På söndag gick mamman också bort
Och pappan åkte till Sverige
Mamman flög till himmelen
Och prästen var bjuden på kaffe igen
Och brodern var berusad
Jag såg att gråtit hade han
Snön formade ängeln till tamburen