Bort drog åska, blixt och dunder,
ingen sov en enda blunder,
men när morronsolen grydde,
då låg snorkfröken och gnydde.
Hon är skallig som en råtta,
gråten fyller snart en potta.
Blixten tagit hennes fägring,
hennes skönhet är en härring.
Bättre lycka nästa gång
önskar jag med denna sång!