En gång i tiden var du tjusigt klädd
Kastade lite överlägset ett mynt till tiggarna, eller hur?
Folk brukade varna dig, "Var försiktig lilla docka, också du kan falla"
Trodde bara att alla skojade med dig
Du brukade skratta åt
alla uteliggare
Nu är du inte så högröstad
Nu är du inte längre så stolt
Över att tvingas tigga ihop till nästa mål mat
Hur känns det
Hur känns det
Att inte ha något hem
Som en anonym människa
Som en sten i rullning?
OK, du har gått på de finaste skolorna, Fröken Ensam
Men du vet att du bara brukade bli full
Och ingen har nånsin lärt dig hur man lever på gatan
Nu förstår du att du måste vänja dig vid det livet
Du sa att du aldrig skulle kompromissa
Med den mystiske luffaren, men nu inser du
Han säljer inga alibin
När du stirrar in i vaccumet i hans ögon
Och frågar om han vill göra en affär med dig
Hur känns det
Hur känns det
Att vara helt ensam
Utan en riktning hemåt?
Som en anonym människa
Som en sten i rullning?
Du vände dig aldrig om för att se jonglörernas och clownernas fårade ansikten
När de kom till dig för att underhålla med sina tricks
Du förstod aldrig att det inte var juste
Du borde inte låta andra ge dig allt från sitt hjärta
Du brukade rida på kromhästen med din diplomat
Han med siameskatten på ena axeln
Känns det inte tufft när du inser att
Han inte var den du trodde?
Efter att han tagit ifrån dig allt han kunde stjäla
Hur känns det
Hur känns det
Att vara helt ensam
Utan en riktning hemåt?
Som en anonym människa
Som en sten i rullning?
Jungfrun i tornet och det vackra folket
De dricker och tror att de gör det rätta
Byter värdefulla presenter med varandra
Men du, det är bäst du tar fram din diamantring, du måste panta den
Du brukade bli så road
Av Napoleon i sina paltor och språket han pratade
Gå till honom nu, han ropar på dig, du kan inte avvisa honom
När du inte äger någonting, har du inget att förlora
Du är osynlig nu, du har ingen hemlighet du kan dölja
Hur känns det
Hur känns det
Att vara helt ensam
Utan en riktning hemåt
Som en anonym människa
Som en sten i rullning?