Varje ljud ger ett eko
Varje ord, varje mening
Varje ljud ger ett eko
Varje mörk silhuett
Tung moln i mitt huvud
Varje mörk silhuett
Jag går bredvid mig själv
Som om jag vore någon annan
Förlorad i den mänskliga rasen
Människor från skrämmande drömmar
Stirrar från tidningsomslag
Inget är som det verkar
Men ibland är det dags att låta det falla
Det är dags att krossa kristallkulan
Och emellanåt får bitarna dig att bli nedstämd
Utplåna drömmen en gång för alla
Det är dags att låta det falla
Finna min tro, finna rytmen igen
Det är dags att låta det falla
Och äntligen kan jag andas igen
Det är dags att låta det falla
Ta den kalla safiren
Från min själs kungavälde
Ta den kalla safiren
Ta min klänning, ta min krona
All min makt, all min stolthet
Ta hela mitt kungavälde
För ibland är det dags att låta det falla
Det är dags att krossa kristallkulan
Och emellanåt får bitarna dig att bli nedstämd
Utplåna drömmen en gång för alla
Det är dags att låta det falla
Finna min tro, finna rytmen igen
Det är dags att låta det falla
Och äntligen kan jag andas igen
Jag går bredvid mig själv
Som om jag vore någon annan
Förlorad i den mänskliga rasen
Människor från skrämmande drömmar
Stirrar från tidningsomslag
Inget är som det verkar
Men ibland är det dags att låta det falla
Det är dags att krossa kristallkulan
Och emellanåt får bitarna dig att bli nedstämd
Utplåna drömmen en gång för alla
Det är dags att låta det falla
Finna min tro, finna rytmen igen
Det är dags att låta det falla
Och äntligen kan jag andas igen
Det är dags att låta det falla
Finna min tro, finna rytmen igen
Det är dags att låta det falla
Finna min tro, finna rytmen igen
Det är dags att låta det falla