Klockan är sex på kyrktornet
I parken diktar blommorna
En tjej kommer att gå ut från stadshuset
Liksom varje kväll väntar jag på henne; hon ler mot mig
Jag ska tala med henne till varje pris.
Jag kommer att säga till henne de blåfärgade orden
De ord som man säger med ögonen
Att tala lär vara löjligt
Jag kastar mig fram och sen tillbaka
Framför en onödig fras
Som skulle bryta den bräckliga stunden
Vid ett möte
Vid ett möte
Jag kommer att säga till henne de blåfärgade orden
Som gör folk lyckligt
Jag kommer att kalla på henne utan att nämna henne
Kanske är jag omodern.
Vintervinden blåser i april
Jag gillar den stillastående tystnaden
Vid ett möte
Vid ett möte
Klockan finns inte kvar, inget kyrkotorn kvar
I parken ligger träden
Jag åker tillbaka med nattåg
På perrongen ser jag henne som ler mot mig
Hon ska väl förstå mig till varje pris.
Jag kommer att säga till henne de blåfärgade orden
De ord som man säger med ögonen.
Alla ursäkter som man ger till en
Ser ut som kyssar man stjäl.
Det finns kvar et subtilt groll
Som skulle förstöra den bräckliga stunden
När vi återfinner varandra
När vi återfinner varandra
Jag kommer att säga till henne de blåfärgade orden
Som gör folk lyckligt
En kärlekshistoria utan ord
Behöver inte protokoll längre
Och alla futila långa tal
Skulle göra glanslös den stilen
När vi återfinner varandra
När vi återfinner varandra
Jag kommer att säga till henne de blåfärgade orden
De ord som man säger med ögonen
Jag kommer att säga till henne de blåfärgade orden
Som gör folk lyckligt
Alla blåfärgade ord
Alla blåfärgade ord