Jag var tjugoett när jag skrev en sång
Jag är tjugotvå nu, men det blott en gång
Tid skyndar på
Och det löv som är grönt blir brunt
Och det skakar med vinden
Och det skrumpnar i handen
En gång var jag kär i en tjej
Hon var mig när, men hon bleknade bort
Som den dikt hon aldrig fått
Och det löv som är grönt blir brunt
Och det vissnar med vinden
Och det skrumpnar i handen
Jag kasta en sten i en bäck
Och såg krusningarna sprida sig
Och de gjorde inget ljud
Och det löv som är grönt blir brunt
Och det vissnar med vinden
Och det skrumpnar i handen
Hallå hallå hallå hallå
Adjö, adjö, Adjö, adjö
Det är allt som finns
Och de löv som var grönt blir brunt
Och det vissnar med vinden
Och det skrumpnar i handen