Jag står här på ett torg.
Ett cirkuståg passerar.
En clown, en vind passerar.
Men jag är full av sorg.
Mitt hjärta är en sång.
Den handlar om hans läppar.
Den handlar om hans ögon
som spelade en gång.
O, säj, Ni som är här,
vad skulle Ni då höra,
vad skulle Ni då göra
om den som Ni har kär
blev borta i ett krig
till ingen, ingen nytta
där mänskor blev förbytta
som djävlarna me dig.
Jag står här på en square.
Det regnar i mitt hjärta.
Det säjer i mitt hjärta
att han är inte här.
Fast fåglarna ger hals
och träden gröna vaknat…
jag ser det med en saknad.
Jag ser det inte alls.
För den som jag höll av
har stympats, bränts och satsats,
förlorats, glömts och kastats
med andra i en grav.
Vem spelar detta spel
med blod och svett och tårar,
med kulsprutor och bårar…
Jag vet att det är fel.
Ni vet att det är fel.
Jag vet att jag är dum.
Säj ingenting om riken,
de Gaulle och politiken,
för då så blir jag stum,
men säj, herr President
om Ni har tid att svara…
å, kunde Ni förklara
det onda som har hänt?
Vem är det som ställt till
så vi som är som andra
ska slåss emot varandra
fast ingen av oss vill?
O, alla ni med makt,
jag ville bara säga:
låt människorna leva
och gör som jag har sagt!
Å, gör som jag har sagt…