I lapland allt kommer i blomma snabbt
landet, gräset, korn, t.o.m. drävgbjörkar
Det har jag ofta känt hårt o djupt
När jag ser på historien av vårt folk
Varför allt vackert verkar att dö ut
och de stora vistnar bort och förvandlas till lumpet folk
Varför har vi så många galningar
Varför så få spelare av kantele
Varför män här faller ner överallt
Som höet, män, vilken dröm
Män av ideoligier, män av emotioner, alla ruttnar i mull
Eller mitt i nån verksamhet brister
I andra länder de grå strålar eld
I de gamla brinner spiritualitetets sol
Men här nyfödda är som gamlingar
Och en ung man är redo att gå ner i sin grav
Och jag själv, varför funderar jag på såna här?
Det är ett tecken av en tidig ålderdom
Varför lyder jag inte order av normala impulser
Istället suckar över ödet av mitt folk
Svaret är bara ett, sommaren i lapland
När jag funderar på det blir jag ledsen
Så kort är fåglarnas sångsesong, behaget
Och blommornas fägring, och annat glädje
Men lång är vinterrikets grepp
Bara för en stund får man koppla av här, som om mitt i sin flykt
När de börjar den solbelysta resan
Och lämnar bakom sig det frosna Lappland
O vita fåglar av laplands sommar
De stora ideologier, jag hälsar er
O stanna kvar här, gör ett näste här
Även om ni flyttar till sydliga länder
O lära göra som svanar
De åker på höst, kommer tillbaka på vår
Det är lugnt i våra stränder
Och trygg är fjällslutning
Fly genom skyar med gott fart
Skapa dåd, begjuta länder med kunskap
Men när ni ser att vintern har gått sin väg härifrån
Jag ber er, jag ber, kom tillbaka