La guerra di Piero [Swedish translation]

Du sover begravd i en veteåker

men inga rosor, inga tulpaner

håller dig likvaka från skuggiga diken

utan tusen röda vallmor.

Längs stränderna av min bergström

vill jag, att silverglänsande gäddor flyter

och inte lik av döda soldater

flytande bort med strömen.

Så talade du, det var på vintern,

och, som de andra, till helvetet

går du sorgsen och gör din plikt,

vinden spottar dig snö i ansiktet.

Stanna, Pär, stanna nu då

låt vinden smeka dig ett ögonblick

av de kampsdöda bär du korset,

de, som gav sitt liv fick ett kors i utbyte.

Men du hörde den inte, och tiden gick

med årstiderna i javatakt

och du kom att passera gränsen

på en vacker varm vårdag.

Och medan du gick med själen på skuldror

såg du en man längst bort i dalen

som hade densamma humör som du,

men uniformen var av olik färg.

Skjut åt honom, Pär! Skjut nu!

Och efter en skott, skjut igen åt honom

till du ser honom blodlös

falla död ned och täcka sin blod.

Skjuter jag honom för pannan, åt hjärtat

ska han ha bara tid för att dö

men mig ska tid bli för att se,

för att se ögonen av en man, som dör.

Och medan du tar sådan hänsyn till honom,

den vänder sig, ser dig och förskräcks,

då läggar han an med geväret

och viser dig inte likadan artighet.

Du föll ned på jorden utan en klagan

och blev varse i ett ögonblick

att du hade inte ganska tid

för att be om förlåtelse för dina synder.

Du föll ned på jorden utan en klagan

och blev varse i ett ögonblick

att ditt liv gick till ända den dag

och att du skulle inte komma hem igen.

Inga lilla, för att dö i maj månad

behövs man mycket, för mycket mod,

Inga lilla, rakt till helvetet

skulle jag gå hellre på vintern.

Och medan vetet lyssnade på dig

hart i händerna höll du ett gevär,

hart i munnen höll du ord som var

för mycket frusna för att smälta i solen.

Du sover begravd i en veteåker

men inga rosor, inga tulpaner

håller dig likvaka från skuggiga diken

utan tusen röda vallmor.