Jag har frågat min skugga
varför jag går och skrattar
medan gråten, med tempelröst
bryter rummet
vattnar tiden.
Min skugga menar att skratta
är att se gråt som min gråt
Och jag håller tyst, desperat
och lyssnar
När jorden gråter.
Fältet kalvar ett hjälrta
Hon orkar inte mer, hon dör av smärta
och vi måste springa dit
Från vilken djungel som helst
Från vilken gata.
Jag måste lämna huset och soffan
Modern lever tills solen dör
Och man måste bränna ned himmelen
om man måste för att leva
För vilken människa som helst
För viken gata.