Du mitt barn, min syster,
Du verkar så dyster;
Tänk att istället få följa mig
Och älska i sorglösa stunder,
Älska tills vi båda går under
På en plats som liknar dig!
Solarna som brinner,
Himlarnas skimmer
Så ljuvligt mina sinnen bedårar;
Ett förunderligt bryderi
Ur ögonens förräderi,
Lyser genom dess tårar.
Allt är bara skönhet här
Ro, vällust och begär.
Skinande möbler står,
Polerade av åren som går,
Som prydnader i vårt gemak;
Sällsynta blommors prakt
Blandar sina dofters makt
Med en aning av ambrans smak.
Takets färgstarka bilder,
De djupa speglarnas silver,
Orientens glänsande stråk,
Om allt detta talar
I själens slutna salar
Dess barndoms mjuka språk.
Allt är bara skönhet här
Ro, vällust och begär.
Se fartygen här, väl i land
Vilande vid kanalernas rand
Med sinnelag som vagabondens frände;
För att tillgodose
Allt vad du kan be
Har de kommit ifrån världens ände.
– Solarnas slumrande ljus
Färgar stadens alla hus,
Kanaler och fälten i norr och söder
I gyllene gult och hyacint;
Och världen somnar in
I en värme som glöder.
Allt är bara skönhet här
Ro, vällust och begär.