L'Estaca [Swedish translation]

Den gamle Siset satt i stolen,

i gryningen talade vi,

stilla i väntan på solen

såg kärrorna rulla förbi.

Min pojke, har du sett pålen

som vi är fjättrade vid?

Om vi inte får bort den

kan ingen av oss bli fri.

Om alla drar så störtar den,

i morgondag så störtar den.

Ja, den ska falla, falla, falla,

den är rutten nu, min vän.

Om du tar i och drar igen

så tar jag i och drar igen.

Så ska den falla, falla, falla

och vi kan gå mot friheten.

Vi kämpar men tiden rinner,

händerna svider av sår.

Känns som om tiden försvinner,

men pålen står där den står.

Ja, händerna svider av såren,

pålen är rutten men tung.

Krafterna sinar med åren,

kom hjälp mig, du som är ung.

Om alla drar så störtar den,

i morgondag så störtar den.

Ja, den ska falla, falla, falla,

den är rutten nu, min vän.

Om du tar i och drar igen

så tar jag i och drar igen.

Så ska den falla, falla, falla

och vi kan gå mot friheten.

En ond vind drog genom staden

och Siset har tystnat, men vi

hör än hans sånger i bladen

och kärrorna rulla förbi.

Till människor som passerar

höjer jag rösten till sång,

och orden av kraften vibrerar

som Siset mig lärde en gång.

Om alla drar så störtar den,

i morgondag så störtar den.

Ja, den ska falla, falla, falla,

den är rutten nu, min vän.

Om du tar i och drar igen

så tar jag i och drar igen.

Så ska den falla, falla, falla

och vi kan gå mot friheten.