De säger att jag är en älva och inte sann. Att jag är någon
egendomlig nykomling, den nya boende, så snackar de.
De säger att jag är en gnom, varken kött eller blod.
Jag har lite häxförmågor, trollkarlsiare, så snackar de.
Men fast jag tror på under
kan jag inte göra magi.
När jag har ont, när knivar vänder i hjärtat,
darrar jag liksom varje människa, den dödliga.
Om det här slutar, om i natt avsluts kärlek,
ska jag upplösas liksom varje människa, den dödliga, den dödliga.
De säger att jordiska sorger trycker mig inte alls. De pratar
om det med brinnande ögon, den hemliga informationen
omger mig. De ser nog mina tårar men kommer inte
krama. Och det är lätt att säga för barn att man måste se upp för okända.
Men fast jag tror på under
kan jag inte göra magi.
När jag har ont, när knivar vänder i hjärtat,
darrar jag liksom varje människa, den dödliga.
Om det här slutar, om i natt avsluts kärlek,
ska jag upplösas liksom varje människa, den dödliga, den dödliga.
Jag sårs när du håller mig så där, smärtan bara stärks.
Nu skulle jag vara din medan du vill bort och dörren bara stängs.
När jag har ont, när knivar vänder i hjärtat,
darrar jag liksom varje människa, den dödliga.
Om det här slutar, om i natt avsluts kärlek,
ska jag upplösas liksom varje människa, den dödliga,
den dödliga, den dödliga.