Ge rum! Vad är på färde?
Vad är för sorl och skrik?
Vid krogdörn full musik,
och mycke folk av värde
med jackor, skärp och band.
Hör ni! med blå halsduken!
ni far med piskperuken,
står stugan uti brand?
Bevar oss, ingen klämtar,
är elden lös? va ba?
är krögarn död? å ja!
där våndas han och flämtar.
Var ligger han Munsjör?
Där ligger han vid disken,
den tjocka basilisken
incognito och dör.
Vad han är blå om nosen
med blemmor, som af krut;
Kära Madame vet hut,
hugg till den där matrosen,
vet hut och ränn och ryk.
Håll käften travarlapper,
om du vor' än så tapper,
så skall du lukta stryk.
Du kyckling vill mig basa,
du slipper inte in,
nu så skall och dit skin
jag klappa till en trasa;
men si där vid sitt sprund,
där ligger han, kamrater,
så tomhänt och så flater;
med skorpan halv i mun.
Nå si den stora Kaksen!
Ack söta, släpp mig fram,
jo! det är han Madame,
Mor Majas man på Laxen;
å nej jo är det så.
Han känns igen med möda,
si ögonen blodröda
och näsan himmelsblå.
Å inte dör han, gossar;
Spel opp en dans, sitt ner;
vad sa du? Si han ler.
En sup snart slemmet lossar,
Uff re'n han andas gott.
Sätt stopet tätt till truten,
spill intet på surtuten,
låt honom kluncka smått.
Hå, nu är karln galanter,
så blank som Engelsk tenn,
ännu en sup, noch en;
da capo, musikanter,
ur vägen, slödder hut,
ut byke och bagage;
Slå opp en ny fastage,
och piska fönstren ut.