Kristina från Duvemåla [musical] - Missväxt

KRISTINA

Du ska väl inte skjuta skulden på vår Herre

Är det hans fel att du gör hustru din med barn

Du klagar över att vår barnaskara

Växer mer och mer, vi blir fler och fler

Det verkar som om du vill tro att allting bara är mitt fel

Därför att alla liven kommer ifrån mig

Du går här tigande som om du förebrådde mig

Så vad ska man tro

KARL OSKAR

Hur kan du tro jag klandrar dej

Jag är så glad åt våra barn

Det är just därför jag är ängslig

Att det ska bli missväxtår

KRISTINA

Älskar du mej liksom förr?

KARL OSKAR

Det kan jag lova att jag gör

KRISTINA

Är det sant det som du säjer?

KARL OSKAR

Nämn en gång jag ljög för dej

KRISTINA

Nej, du har aldrig ljugit för mej

Jag är bara dum och stingslig

Menar inte allt jag säjer

KARL OSKAR

Ingen finns i denna världen

Som kan hjälpa oss, Kristina

Ingen annan än vi själva

KRISTINA

Älskar du mej liksom förr?

Jösses det var andra gången

Till på köpet på samma dag

Det känns mjukt och varmt inom mej

Sa du det för att vi trätte

KARL OSKAR

Om jag sa det för det skälet

KRISTINA

Var det väl värt grälet

ANNA

Titta far, vad jag har hittat

Den är död, den stackars ungen

Ska vi också dö som haren?

KARL OSKAR

Ja, det ska vi alla, Anna

ANNA

Ska vi kanske dö imorgon?

KRISTINA

Nej, det ska vi säkert inte

KARL OSKAR

Hon har förstånd långt före sina år

Min stora piga är ett märkvärdigt barn

KRISTINA

Vart än du går så ska hon följa med!

Och du är stolt över det!

KARL OSKAR

I fjol var det våtår, nu är det torka

I fjol tog floden vårt hö, nu bränns det i solen

Vad nyttar oss mödan, vad ger oss slitet?

När Herrans väderlek gör att allt går om intet

KRISTINA

Missbruka inte!

KARL OSKAR

Men vad är då detta, hö eller katthår

Vart strå är spetigt och kort

Man kunde räkna dom

Och allt beror på Herrans väderlek!

KRISTINA

Så lugna ner dej!

KARL OSKAR

Du tog ju fjolårets hö

Så här har du resten!

KRISTINA

Du smädade gud!

Gud tröste dej för det, Karl Oskar!

TILLSKYNDANDE MÄNNISKOR

Nu är det 1848 och i år har vi sett dystra järtecken i skyn

I vädret syntes dess tecken hela vintern

Hela våren som var blåsig, snål och kall

Sen kom den torraste av tretti somrar

Från molnlös himmel glödde solen varje dag

Som gräset i hagen blev glest och livlöst

Som betet torkade bort, så sinade korna

På kullar och backar lyste det brunrött

Som djurblod varslade det om hunger och nödslakt

Vad nyttar oss mödan, vad ger oss slitet

När Herrans väderlek gör att allt går om intet

KRISTINA

Så stursk och förmäten som du Karl Oskar

Det vet jag ingen som är

Du verkar tro att du kan smäda Gud

Och sen glömma bort det

Nu fick du straffet!

Du sa att Gud skulle ta det lilla vi hade

Du fick som du ville!