Förunderlig fröjd du väckte
din pall var en konungatron
där du satt i bysättningshäkte
som en skäligen arm person
Om fjärilar sjöng du på Haga
om nymf som dansar på tå
och om allt som kunde behaga
när världen var rokoko.
Nu leker i andra turer
livet omkring din grav.
Och dina glada figurer
har småningom trappat av.
Så tappert drog de med giga
fast lungan kanske var täft.
Nu måste de höviskt taga
och hålla sin breda käft.
Var dansar Movitz och gråter,
och Ulla - var håller hon hus?
samt krögaren vilken tillåter
dionysiskt buller och brus?
Nej: dricke du vin eller mumma
färändre du icke en min!
Ty Saras krogar är tomma
av ansvar och disciplin.
Ansvarigheten har ordet,
anständigheten är stor,
och trillar du under bordet
så ligger du, käre bror.
Och de som linkar och haltar
och aldrig finner en norm
får åka med tidens paltar
och skrudas i uniform.
Anständigheten har makten
i tid så skamlös och hård!
- Vem gräver de djupa schakten
på Sankta Claras gård?
Vad är det för gnissel och dova
dunder kring helgat rum?
Här skulle de döda sova
och njuta sitt otium.