[Intro: Pihlaja]
Så det är vår, jag går till strand av Hägnas,
vind blåser inte men regn orkar nog.
Vår, kan jag ge någonting mer?
Jag upplevade konkursen, jag vill inte betala mer.
Vår, jag går till strand av Hägnas,
hjärta känner inte men fötter ännu bär.
Vår, kan jag ge någonting?
[Verse 1: Adi L Hasla]
Jå, vad skulle det bli kvar om oss om vi inte kom emot
varandra här på smal gatan?
Vad skulle det bli kvar om oss om du bara hade känslan?
Vad skulle det bli kvar om oss? Du vill inte höra ej.
De var själviska orsaker, nu kan jag medge det.
Det vad du erbjöd för mig, såg jag för sent.
Djupt i någonstans visste jag att jag gömde mig utifrån.
Jag har undvikit synnerligen begåvatt spegeln.
Jå, jag vet inte varför måste jag spela.
Jå, som vi bäddar får vi ligga.
Jag kunde troligen aldrig be dig om förlåtelse ordentligt,
men i vår faller masken för mycket av samvetet.
[Refräng: Pihlaja]
Så det är vår, jag går till strand av Hägnas,
vind blåser inte men regn orkar nog.
Vår, kan jag ge någonting mer?
Jag upplevade konkursen, jag vill inte betala mer.
Vår, jag går till strand av Hägnas,
hjärta känner inte men fötter ännu bär.
Vår, kan jag ge någonting?
Du bjöd salmiaken.
Jag var tosig och gick stort in med hela livet.
Fast du bjöd bara salmiaken,
var jag tosig och gick stort in med hela livet.
[Verse 2: Adi L Hasla]
Fast vi kom inte till bakpärmen,
önskar jag dock att du fortfarande en dag skulle prata åt mig. Förra gången sade vi inte ens farväl.
Och du har bra orsaker för det,
och jag har inget annat alternativ än acceptera.
Du behöver inte ens säga vad du tänker på mig,
jag ser det utifrån dina gester.
Och i helt riktig address ligger vi i skydd från vädret nu.
Jag visade hur misstag förbjuds för egos skull.
Du visade hur vattendammar kretsas runt.
Jå, jag ställer ut allt det här.
Jå, jag missbrukade ditt förtroende.
Det inbillar jag mig att jag var inte
sådan avsiktligt, eftersom
det satt för hårt att se dig så sönder.
[Refräng: Pihlaja]
Så det är vår, jag går till strand av Hägnas,
vind blåser inte men regn orkar nog.
Vår, kan jag ge någonting mer?
Jag upplevade konkursen, jag vill inte betala mer.
Vår, jag går till strand av Hägnas,
hjärta känner inte men fötter ännu bär.
Vår, kan jag ge någonting?
Du bjöd salmiaken.
Jag var tosig och gick stort in med hela livet.
Fast du bjöd bara salmiaken,
var jag tosig och gick stort in med hela livet.