O svunna tider som flytt!
Ack rosor vissnar ofta!
En tid kommer sällan på nytt
och rosorna ser vi ej mer!
Med tiden blev rosen så trött,
den viskade ömt ett farväl!
O röda rosor dess liv är så kort,
de vissnar så hastigt bort!
Jag såg din blick,
den blick jag fick
jag tog emot!
Du tog min ros
och tiden gick,
den gick så fort!
O ljuva rosor, ljuva tid, jag minns dem än,
men jag minns inte vad det var som hände sen.
Minns du den ros, som du bar i ditt hår,
rosorna vissnar och håret förgår
åren de vandrar och tiden består,
men som förr blir det aldrig mer!