Jag vill sjunga om djupaste skogen,
så vildvuxen, levande, mystisk och mörk.
Jag vill tala till marken och jorden, och dig.
Jag vill sjunga om urgamla träden,
om ekar, om askar, om oxel och lönn.
Jag vill andas all skönhet i världen runt mig.
Och mina fingrar vill gräva i jorden,
vända strenar som vilat så länge och lungt,
finna skatter och glömda klenoder, för dig.
Rapsgula åker, linblåa fält.
Fädernesjord där torvorna välts.
Så förälskad, förlorad och fast i en dröm.
Rapsgula åker, linblåa fält.
Midsommardal, maskrosor och mält.
Så förälskad, förlorad, och fast i en dröm.
Och jag givit allt här värdet viktikt,
värt att värna och vårna så ömt.
Stilla natur, tung industri, gör mig fri.
Så kan du känna den svalkande vinden,
himmelska tårar som väter ditt hår.
Njuter du gräset och gruset, där du går.
Och här i skuggan av en bångstyrig lönn,
mitt bland ogräs och granar och illvillig sten,
hör jag sommarsagor förtäljas.
Jag känner doften av rosor och bondsyren.
Rapsgula åker, linblåa fält.
Fädernesjord där torvorna välts.
Så förälskad, förlorad och fast i en dröm.
Rapsgula åker, linblåa fält.
Midsommardal, maskrosor och mält.
Så förälskad, förlorad, och fast i en dröm.