Så trodde vi att vi kunde detta,
lite i taget skulle vi få veta,
vad alltsammans var.
Vi trodde vi kunde sluta att leta,
leta efter svar.
Och du vill bara resa
och jag vill bara bli,
men ingen av oss känner att vi
någonsins är fri.
Och det är alltid mörkt för de som sover,
jag ska vakna snart, jag lovar.
Jag lovar, jag lovar, jag lovar.
Det här är allt vi har,
det är alltid mörkt för de som sover.
Så föll vi i den samma sömnen,
den som slövar och bedövar den,
som aldrig helt vill se.
Vi trodde vi hade lärt att se förbi,
Känna den igen.
Och du vill bara resa
och jag vill bara bli,
men ingen av oss känner att vi
någonsins är fri.
Och det är alltid mörkt för de som sover,
jag ska vakna snart, jag lovar.
Jag lovar, jag lovar, jag lovar.
Det här är allt vi har,
det är alltid mörkt för de som sover.
Det här är allt,
som tusentals tysta nätter i en hand
och alla minns något som de
inte prata om, inte prata om.
Det här är allt vi har,
och det är alltid mörkt för de som sover.