Högt där uppe står jag i tiden;
i den gröna, vackra och varma,
starka trädkronan, i vita skyar
omgiven av de vackra och vänliga få.
Jag faller.
Helt ned.
Högt där uppe står jag i tiden;
i toppen av världsträdets krona.
Från högt där uppe faller jag från tiden;
ner i det bottenlösa, tomma och tidlösa.
I fallet ändrar träets bark form.
Grenar och kvistar, löv och nötter,
far förbi mig i våldsam fart.
Rötterna och marken närmar sig.
Tiden min rinner bort och ner till ett annat ställe.
In i döden, ut från döden.
In i livet, ut från livet.
Nedanför och över älven
som ingen källa har.
In i mörkret, ut från mörkret;
in i kylan, ut från kylan.
Genom tiden, ut från tiden;
Därinne där gudarna ler.
Jag dricker från glömskans älv,
ror torrskodd över hatets hav;
seglar med vinden i ryggen,
till maktens ände, begynnelse och mening.