Jag har förlikat mej till slut lyrics

Robert:

Du tror att jag är rädd för döden

Men döden skrämmer inte mig

För det finns inget som kan skada mig i världen mer

Kristina:

Det är förhävelse och högmod!

Nu måste du förklara dig!

Robert:

Jag har förlikat mig med min lott, Kristina, det är allt

Rastlös for jag omkring

Jag jagade själv bort all frid och ro

Men allt som hänt mig beror på min skapnad

Åt varje mänska är ett särskilt öde givet

Som man inte undgår hur man än försöker

Det flyttar in i kroppen och i själen när man föds

Och finns där den igenom hela livet

Det hjälper inte att be Gud

Att göra om mig till en annorluna man

För ingen varelse får födas mer än еn gång

Jag förblir för alltid Axel Robert Nilsson

Jag har försonats med mitt ödе

Den lilla mänskan som är jag

Det var det svåraste och bittraste jag nånsin gjort

Och vad ska sedan kunna hända

Vad finns det kvar som hotar mig

För till mitt öde hör ju också livets slut, jag menar döden

Kristina:

Robert, vad du skrämmer mig!

Men jag tror jag förstår dig nu

Sjung nånting för honom, Märta!

Ta den där som du sjöng igår!

Lill-Märta:

Glada nu till skolan gå vi

Läsa, skriva, räkna få vi

Under våra lärotimmar

Ack, så låt oss nu då höra

Lyssna med uppmärksamt öra

Kunskap är en bättre gåva

Än allt guld som glimmar

Robert:

Ska jag då strida mot vår Herre

Stå som förlorare till slut

Jag vet ju säkert att han vinner, så jag fogar mig

Och då kan döden inte nå mig

Då kan jag äntligen få frid

För när jag godtar döden

Ja, då angår den mig inte mer

Kan du inte förstå

Du får inte tro att jag förhäver mig

Allt är sant som jag sagt

Jag har förlikat mig till slut

Kristina:

Är det Arvids klocka...