Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv,
och sett människor komma och gå,
jag sett skördarna gro på min torva i ro,
medan storkarna redde sitt bo.
Jag sett vårarna gry,
jag hört höststormar gny,
jag sett vidgässens sträck under kvällande sky.
Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv,
och sett människor komma och gå,
Det är minnenas kväll,
det är ro i ett tjäll,
bortom vägen det skymmer alltmer.
Efter oro och strid,
tvenne mänskor fått frid,
det är bara varandra de ser.
Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv,
och sett människor komma och gå,
vad som än drar förbi,
ett skall evigt förbli,
det är kärlekens livsmelodi.
När vi, böjda av år,
mot det okända går
följa kommande släkten väl i våra spår.
Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv,
och sett människor komma och gå.