Nu när världen är förändrad,
och det gamla blitt historia,
och det är omöjligt att sia eller spå,
så står de åter på parnassen,
dom som lurade i vassen
för att se åt vilket håll det skulle gå.
Dom som aldrig gjort ett handtag,
dom som aldrig tagit ställning,
dom som alltid bara brytt sig om sig själv,
dom som utnyttjar sin samtid,
dom som struntar i vår framtid
har nu fräckheten att spotta efter dig.
Men du som kämpade i vrede, du som kämpade av kärlek
har ingen anledning att lyssna till de fegas gnäll.
Du som kämpade för mänskan, du som kämpade för livet
vet att det högsta man kan offra är sig själv.
Ingen lovsjunger din framgång,
alla påpekar ditt misstag;
Det är priset du betalar för ditt mod.
Men ett liv utan visioner,
katastrofer och passioner
är blott ett liv som reducerats till ett ord.
Så må du fortsätta att kämpa, må du slåss och protestera
så länge orättfärdigheter får finnas kvar.
Det är den tankevärld du tillhör, det är det enda du är till för.
Det är det enda du kan skänka dina barn.
Och till dig, som står på tröskeln
och ska vandra ut i livet,
vill jag säja nåt som ska minna dig om mig:
Om du kämpar för de svaga,
om du kämpar för det sanna
ska jag alltid gå vid sidan av dig