Fantomen:
Du har kommit, lockad hit av en dunkel drift.
Driven hit av en önskan som hittills har slumrat, slumrat.
Jag har fört dig till ett kärlekens paradis,
du är inom dig helt i mitt våld,
du har slutat försvara dig, givit dig åt mig,
och nu är du här med mig ensam.
Och du har bestämt dig, bestämt dig.
Nu är sista gränsen nådd, och överstigen.
Nu finns här ingen återvändo mer.
Här finns inga om och men, här stannar tiden.
Och ingenting kan hejda det som sker,
beskriv ditt lågande begär, beskriv den eld som allt förtär,
beskriv de fröjder vi skall njuta.
Hit har vi nått fram till sist, till sista tröskeln.
Det svunna blir en dröm vi inte minns, när ingen återvändo finns.
Christine:
Du har fört mig till den stund då min sång blir stum
Till den stund då min röst bara sviker och tystnar, tystnar.
Jag har lytt dig, driven av inre kraft.
För min syn har jag sett våra kroppar förenas,
i lustans extatiska famntag och nu är jag här med dig ensam,
och jag har bestämt mig, bestämt mig.
Nu är sista gränsen nådd och överskriden,
försent för all besinning och reson.
Nu finns ingen tvekan mer, nej, blott en fråga,
hur länge skall vi tygla vår passion?
När skall vår åtrås raseri, när skall den glöd vi plågas i,
få flamma upp i eld och låga?
Båda:
Hit har vi nått fram till sist, till sista tröskeln,
när bron vi passerat brinner ner, finns ingen återvändo mer.
Fantomen
Tag min kärlek och mitt liv för alltid,
hjälp mig, led mig från min ensamhet.
Lova mig att alltid vara hos mig.
Lova mig att alltid ha mig kär!
Christine, det är allt vad jag beg...