Hundra mil från Marianne [Hundra mil fraan Marianne] lyrics

Som snöflingor i stormen

far mänskorna förbi.

Dom virvlar liksom höstlöven

inför sin sista strid.

Det regnar över storstaden,

han fryser där han går.

En främling ibland främlingar,

en vandring utan mål

Neonskyltar speglar sig

i bilar och betong.

och skyltdockorna ler som om

dom nynnar på en sång:

"Kom närmare, kom närmare!

Här säljer vi kurage.

För en ringa slant kan du känna dig

Som kung fast du är page."

Och jag ser att du gråter, Marianne.

Ja, jag ser att du gråter, Marianne.

Och nöjestemplen erbjuder

sin lugnande musik,

och gemenskapen man känner

med en enarmad bandit.

Och frälsarn bakom bardisken,

han ler och fyller på

och låtsas som det regnar

när nån brister ut i gråt.

Och jag ser att du gråter, Marianne.

Ja, jag ser att du gråter, Marianne.

Marianne, hundra mil från din älskade famn

i en treårig ensamhet.

Marianne, det kan slita det starkaste band,

men vad bryr sig väl makten om det.

Han irrar runt i natten,

så langt ifrån sin vän,

längs gränder där man erbjuder

Den Stora Kärleken:

För hundra kronor får man se

hur mänskan avlar barn,

och för tio till så får man ta

den tidning man vill ha.

Hans feberblanka ögon

ser hur bingohajarna

får äta gamla kämpar

inpå bara knotorna.

Och äldringarnas ögon

speglar samma ensamhet

som den som är han skugga

i hans tysta lägenhet.

Och jag ser att du gråter, Marianne.

Ja, jag ser att du gråter, Marianne.

Marianne, han fick fara dit arbete fanns,

sen dom plundrat er del av vårt land.

Ändå känner han det som om felet var hans

att ni glider ifrån varann.

Han stannar till vid båtarna,

han skälver som i kramp.

För en kort sekund så lockar

vattnets oljemjuka famn.

Så knyter han sin bleka hand,

och vreden väller fram.

Han viskar: Vi ska visa de,

vi lever ju, Marianne!

Och jag ser att du gråter, Marianne.

Ja, jag ser att du gråter, Marianne.