Så den tiden inne var
en dag om hösten, hög och klar
Vinterns bett i nordanvind
nyper hårt i tårad kind
Ingen ville sist bli kvar
folket skyndar när de far
Lämnad ensam kvar och glömd
i ett hörnskåp satt du gömd
De som for ej såg sig om
därför en grå liten skugga kom
att bak en stängd och reglad dörr
bli lämnad kvar såsom från förr
Men längtan finns
hos folk som minns
Den tid som var
finns i drömmen kvar
Långa vintrar, korta somrar
grova väggars timmer grånar
Vinterstormar, is som svartnar
mörkret faller, tiden snart har
lagt sig till att vila stilla
drömlös slumrar nu den lilla
Men längtan finns
hos folk som minns
Den tid som var
finns i drömmen kvar
Men så i huset en skälvning far
ej så stadigt som förr det var
Tappar fästet och vacklar till
men så är allt åter lugnt och still
Tiden gick och tiden går
tid av väntan, dag till år
Minnet ska väl någon gång
bli ord och toner i en sång
Sången om en väg dit åter
hem till dig, som nog förlåter
all den tid du bortglömd var
du som är den som blev kvar
Då ska vi vända hem
då vill vi dit igen
Till det ställe som
vi ifrån en gång kom
För längtan finns
hos folk som minns
Den tid som var
finns i drömmen kvar
Nu ska vi vända hem
nu vill vi dit igen
Dit där sommars vind
smeker ömt din kind