Det fanns en ton av hemligt slag
som David spelte till Guds behag
Men du blir inte het när toner ljuda
Men det är en sällsam melodi
med både dur och moll uti
och plötsligt hörs ett häpet Halleluja!
Halleluja! Halleluja!
Halleluja! Halleluja!
Din tro var oklar men icke klen
Du såg henne i månens sken
Rent avväpnande var hon då, den ljuva
Vid en stol band hon dig fast därpå
Hon rev din tron och hon slet ditt hår
Då brast du ut uti ett Halleluja!
Halleluja! Halleluja!
Halleluja! Halleluja!
Ja, jag har varit här förut
Jag vet så väl hur här ser ut
Jag ensam var och visste ej vem du var
Därefter ditt stridsbaner jag såg
Ej kärlek är ett segertåg
Men ett kyligt och ett sprucket Halleluja!
Halleluja! Halleluja!
Halleluja! Halleluja!
En gång i tiden så visste jag
vem som du innerst inne var
men aldrig visar du det för mig nu, va?
Kan du minnas när jag rörde dig?
Då rörde själva himlen sig
Från våra läppar hördes Halleluja!
Halleluja! Halleluja!
Halleluja! Halleluja!
Om Gud finns till, det vet jag ej,
men kärleken har visat mig
att blott den kan förleda en och lura
Det hörs ett rop, men det är ej ett
från någon som haver ljuset sett
men ett kyligt och ett sprucket Halleluja!
Halleluja! Halleluja!
Halleluja! Halleluja!
Jag missbrukte hans namn, sa du
Jag kan ej ens det namnet, ju
Det kan förresten inte du förbjuda
I vart ord finns ljus, i stora, små
Ja, vilket ord det vara må
Ett rent eller ett brustet Halleluja!
Halleluja! Halleluja!
Halleluja! Halleluja!
Jag har gjort allt som jag förmått
Mitt verk var skralt, men mitt uppsåt gott
Jag ville alltid sanningen besjunga
Fast allt ej lyckats som jag gjort
skall jag se himlasångens port
med blott ett Halleluja på min tunga!
Halleluja! Halleluja!
Halleluja! Halleluja!