Nu blåser det kallt över nejden, det kommer en isande vind.
Den smyger sej in i min stuga, och snålblåsten knottrar mitt skinn.
Den för med sej ekon av röster vi trodde vi tystat för gott,
och stanken från vidöppna gravar längst ner i vampyrernas slott.
Fascisterna vrålar i TV'n, rasisterna skakar min grind,
nazisterna klampar runt huset, och slagorden tränger sej in.
Demonerna tjutar på gården,ett spöke ger hals på min vind,
och varulven ylar i källar'n. Det är rena kakafonin.
Det är dags att sätta gränser,
dags att säja ifrån;
Dags att visa vem man är.
Det är dags att ta sitt ansvar,
dags att höja sin röst;
Det är dags att välja väg.
Man kan inte låsa sej inne och säja att man ingenting vet.
Man kan inte vända dom ryggen och säja att man ingenting ser.
Man kan inte tiga och hoppas att ondskapen tar slut av sej själv.
För tystnaden har alltid varit dumskallernas bästa vän.
Ja, det är dags att sätta gränser,
dags att säja ifrån;
Dags att visa vem man är.
Det är dags att ta sitt ansvar,
dags att höja sin röst;
Det är dags att välja väg.