[vers 1]
Jag blir äldre, jag tror jag gör det fint
Jag önskar att någon hade sagt hur ensam jag skulle bli
Det finns skäl för min lycka, många har min tacksamhet
Men när en främling väntar ute ändras allt det
Vilket är ironiskt för främlingarna vill ha mig mer än någon annan här
(Någon annan här)
Så synd hur rubbade dom är
Plötsligt längtar jag efter medlidande
När jag berättar saker låter allting väldigt hemskt
Har alltid en känsla att jag är dålig på att läka
Och det är kanske varför varje mening låter falsk
Vilket är ironiskt för när jag inte var ärlig lyssnade ingen ändå
(ljög för uppmärksamhet men blev ignorerad)
Vi är främlingar nu
[refräng]
Saker från förut
Ger mig bara pengar nu
Saker jag vill ha
Kommer jag hata nån dag
Det så underligt,
Hur mycket vi bryr oss
Tills vi slutar
[vers 2]
Jag blir äldre, det är mycket som händer
Jag har blivit bättre på att säga ”jag har fel”
Jag är gladare än nånsin
Det är Åtminstone mitt motto
För att hålla kvar mitt lugn och låta mig själv få njuta
För om jag är ärlig önskar jag att vad jag lovar beror på vad jag får
[inte på vad han säger]
[för jag valde inte]
Att bli misshandlad
[refräng]
Saker från förut
Ger mig bara pengar nu
Saker jag vill ha
Kommer jag hata nån dag
Det så underligt,
Hur mycket vi bryr
Tills vi slutar
[outro]
Men snart, hoppas jag att jag skrattar
Och för alla som undrar, så kommer jag må bra
Jag har haft trauma
Gjort saker jag ej velat
Var för rädd att berätta
Men nu är det nog dags