Det känns för mig som igår, men det var så många år sedan, som jag höll din kropp som en fiol i mina händer.
Med radion lågt påslagen i det enkla mörkret. Du skulle bli rädd om du visste hur mycket jag älskade dig.
Ingenting har förändrats och ingenting är som det en gång var. Kvar finns däremot en envishet, som inte bara är en vana.
Skratta fågel min skratta skratta, och livet är sinnessjukt.