Lena växte upp på 60-talet,
hon levde bara för The Beatles.
Så blev hon radikal på 70-talet,
sen gällde bara politiken.
Att upptäcka världen var en kick,
hon ville förändra allt som gick.
Hon var fri som en fågel tidligt i maj.
Hon slet i SSU på 80-talet,
och hon ville inte kämpa ensam.
Och snart så satt hon med i riksdagsgruppen,
dom såg att hon var mer än lämpad.
I början var toleransen hög,
och hon ville ju bara visa att hon dög.
Hon var fri som en fågel tidligt i maj.
Men det händer nånting konstigt
när man får makt.
Nånting man aldrig förut känt.
Den är som en drog.
den blir ett behov.
Man vet bara att man vill
aldrig släppa den ifrån sej.
Så Lena börja' också anpassa sej
och tona ner sitt vilda språk.
Hon valde det själv
hon fick inget skäll.
Men i SAP lär man sej
tyde det som ingen säger.
Nuförtiden sitter Lena bunden
Till fötter såväl som till händer.
Om man frågar henne hur hon en gång tänkte
så minns hon inte vad hon kände.
Idag har hon inga andra mål
än att samla poäng och tjänsteår.
Hon är fri som en fånge inne på Hall.