Genom en korridor av sömn
förbi djup och skuggig dröm
Mitt sinne rycker i sin töm av förvirring
Jag kan inte se vad som är
kan inte känna var och när
Och jag gömmer mig bakom en sköld av min inbillning
Så jag fortsätter att fortsätta att låtsas
Att min dröm aldrig krossas
Och att regnet aldrig droppar på blomman
Spegeln i min brun
Kastar en bild mörk och tunn
Men jag är inte säker det är mig jag ser på riktigt
Jag är bländad av ett ljus
Av rätt och sant och Gud
Och jag vandrar i natten utan vittring
Så jag fortsätter att fortsätta att låtsas
Att min dröm aldrig krossas,
Och att regnet aldrig droppar på blomman
Oavsett om du är född
Att spela spelet och va nödd
För grännsen är tunt stödd mellan fri och tagen
Så min fantasi
Blir både rum och tid
Och jag måste bli vad jag ska bli och möta dagen
Så jag fortsätter att fortsätta att låtsas
Att min dröm aldrig krossas
Och att regnet aldrig droppar på blomman