Den första man jag dräpte var jarlens högra hand
När han kom för att ta henne iväg
Jag förde hans svärd rakt genom hans hals
Sedan stod jag där, iakttog hans blekning
Det första blodet jag spillde var blodet av en bard
Jag var tvungen att torka veck hans flin
Jag var icke än en man, eller en pojke
Men jag fick fortfarande jäveln att betala
Så jag lämna honom där, på befläckade golvet
Badande i en pool av sitt eget blod
Mitt enda val var att lämna detta land
Och lämna denna usla plats för gott
Jag är utstött
Helt ensam
Jag är en nomad utan hem
Jag är fredlös
Jag är fördömd
Och jag är ingen mans son
Genom de kalla midvinter nätterna
på en sydgående stig
Stjärnorna och månen mitt ända ljus;
Och jarlens män närmar sig
Jag svor att återvända;
Att jag skulle se honom brinna
Jag skall leva det i mina drömmar;
Lukten, blodet och hans dödsskri
För min fader var jag död, han tog sitt namn från mig
Han förde mig iväg, jag blev undviken
Mitt ända val var att lämna detta land
För att bli den hedning de skulle jaga
Jag är utstött
Helt ensam
Jag är en nomad utan hem
Jag är fredlös
Jag är fördömd
Och jag är ingen mans son
Jag är utstött
Helt ensam
Jag är en nomad utan hem
Jag är fredlös