Fate of Norns [Swedish translation]

Jag känner en kyla i mitt hjärta

Som kvarstående vinterköld

Jag och min son slits isär

Han var bara sex vintrar gammal

Min förstfödde var han

Och min ätts sista

Den sista att bära mitt namn

Döden log sitt dödliga flin

Det finns ingen jag kan skylla på

Nornornas öde väntar oss alla

Det går ej att rymma

Dagen att svara Odens kall

Eller träda genom Hels port

Jag tar honom till mitt skepp

Han verkar sova

Men färgen av hans mörkblåa läpp

Är nog för att få mig att gråta

Ingen borde behöva begrava sin son

Men detta har varit min lott

Tårarna jag fäller rinner bittra och vilda

Det är en tung börda att bära

Hans kropp är så lätt i mina armar

Hans hud är vit som snö

Men hans vikt är tung i mitt hjärta

Medan min sorg fortsätter att växa

Allfader!

Vilket öde har givits mig?

Varför måste jag lida?

Varför måste jag känna denna smärta?

Allfader!

Livet har förlorat sin mening för mig

Jag tror att jag blir vansinnig!

Jag lägger ned honom på en bål

En begravning värdig en kung

Och när jag lägger mig vid hans sida

Hör jag de vävande nornorna sjunga

Nornornas öde väntar oss alla

Det går ej att rymma

Dagen att svara Odens kall

Eller träda genom Hels port

Nornornas öde väntar oss alla

Jag vet att det är sant

Det är dags att svara Odens kall

Min son, han kallar efter dig och mig