I tid för bekännelse,
I tid av min djupaste nöd
När en floder av gråt har strömmat ner
och dränker vart nysått frö
Finns en döende röst inom mig,
når ut på något sätt
I kamp mot allt det onda,
som manar till reträtt
Jag är väl inte lagd åt,
att se tillbaka på mina misstag
Likt Kain, kedjor bär jag,
måste brytas i ett slag
I ögonblickets vrede
kan jag se min herres hand
I varje löv som skakar,
i varje korn av sand
Åh, blommorna som vissnar
och gräset som blir hö
Som brottslingar så kväver de
sin trohet och humör
Solen lyser på vår väg
av tid som för oss fram
För att underlätta smärtan
av all leda och förfall
Jag gläntar på den dörren
av frestelsernas sken
Och varje gång jag går förbi,
känns doften mjuk och len
Och vidare på resan,
har jag slutligt kommit fram
Att varje hår är räknat
som varje korn av sand
Jag har gått från lump till siden
I nattens mörka hus
I sommardrömmens våldsamhet,
I en rysning av vinterns ljus
I den bittra dans av ensamhet,
I allt jag inte fick
I renhetens brustna spegel
Av varje bortglömd blick
Jag hör de gamla fotsteg
som havets andetag
Ibland så är det någon där,
Men ofta bara jag
Jag hänger i balansen
Att va människa hel och sann
Likt varje sparv som faller,
som varje korn av sand