När kvällen kommer och dagsljuset falnar,
från inom mig kallar - kan det vara att jag sover?
För ett ögonblick irrar jag, sedan håller den mig helt.
Nära hemmet - jag vet inte.
Nära hemmet - känns så fjärran.
Då jag går i rummet, där framför mig en skugga
från en annan värld, dit ingen annan kan följa mig.
Bär mig till de mina, till stället där jag kan gå över...
Nära hemmet - jag vet inte.
Nära hemmet - känns så fjärran.
Evigt sökande; aldrig rätt,
Jag är vilse i nattens hav.
Evigt hoppas jag hitta minnen,
de där minnena jag lämnade efter mig.
Trots att jag går bort ska jag fortsätta tro
att denna tid är verklig - är jag förlorad i denna känsla?
Som ett barn på genomfärd, utan att någonsin veta orsaken.
Jag är hemma - jag vet vägen.
Jag är hemma - känns åh! så fjärran.