Vår värld har blivit sjuk.
Och parasiter gör min hjärna mjuk.
Och ingenting är nu som det var förr.
En flock av vargar tjuter vid min dörr.
Jag lever i en ständigt mardröm, folk som dött.
Smärtan skriks nu ut.
All den galenskap jag mött.
Det är en värld som blivit sjuk.
Vår värld den saknar vett.
Och varje timma mera ont jag sett.
Jag flyter i en sjö men upp och ner.
Och om jag andas luft jag sjunker mer.
Jag saknar ordet!
Spöken, väsen med ett skratt.
Helvetet är hemskt, här i dystra dårars natt.
I en värld som saknar vett!
Gröna gastar, Satansverser stavar.
Gamla vänner reser sig ur gravar.
Onda tankar som min själ förslavar.
Drunknar i en ändlös flod av blod.
Vår värld den är besatt.
Och överallt jag går, jag minner att,
min mardröm, den aldrig någonsin dör [?]
Demoner jagar mig nu varje dag.
Jag blir bedragen..
Även om någon ser min syn,
människan är blind.
Natt är dag och dag är natt,
i en värld som är besatt!
Den värld av folk jag mött,
mitt eget blod och kött, ett monster dött.
Jag ser ett hav av ormar på mitt golv,
jag ser hur döden grinar klockan tolv.
Mitt skrik i tystnad; gott är ont och ont är gott!
Häden säger rätt! [?]
Jag har nu till slut förstått,
att vår värld den saknar vett.
Vår värld den saknar vett.